Imorse begav vi oss till Hölö, jag med min lilla familj.
Vi hade med oss en nyinköpt kläsklippare till min mamma, som en liten present som jag med familj, Johan med familj och Michaela med familj hade gått ihop och köpt, för att vi tycker att det är lite väl jobbigt att använda hennes grästrimmer till den stora gräsmattan, så vi slog till med en Bosch super duper bra eldriven fin sak.
Jag var ivrig med att prova den så klart. Räckte över den till mamma och sen tog jag tillbaka den och så öppnade vi upp den och satte igång.
Så totalt kanske jag klippte gräset i minst en timme, och Daniel klippte massa han med. Och då vill jag också berätta att det var sjukt jobbigt, för det var massa gammalt långt gräs kvar från förra året som skulle bort. Plus att jag efteråt gjorde fint med rabatterna därnere, eller fint, men det var en början till fint iallafall, men gud så jobbigt det är att hålla på! Jag är så himla trött just nu.
Men det är roligt! Jag älskar det! Det är så avkopplande på något sätt. Det som är jobbigt bara att åka ned dit är att jag ser hur sjukt mycket det finns att göra, och det finns inte en chans i denna värld (känns det som iallafall) att man skulle kunna hinna ifatt allt det som skulle behövas göra.
Och varje gång jag kommer ned till landet börjar jag fundera... kanske man skulle bo på landet ändå... kanske vi skulle bygga oss ett eget hus där? Kanske kanske kanske.. Men jag får försöka att tänka på en sak i taget och göra det jag kan göra med den tiden jag har just nu, om ni förstår.
Hoppas ni har haft en super-duper-härlig lördag!
Nu orkar jag inte skriva mer, men dagen har iallafall varit jättehärlig, med god mat, gott fika, skönt sällskap, varm sol. Precis som det ska vara!
