För att bli lite djup för ett slag så tänkte jag tala lite om biologi- närmare bestämt genetik.
För mig har det alltid varit ett intressant änme, då jag aldrig har haft någon att riktigt jämföra mina genetiska ärvsanlag med, efter som jag är adopterad. Chanserna har alltid varit små att få någon information om biologiska föräldrar eller historia om mig och mitt första levnadsår.
Som ni även vet så är min pappa Robertro från Venezuela, och vi har en stor familj där. Han åker dit en gång per år, och ofta har han sagt att han ska se om det går att finna någon information, men det har aldrig gått att få fram något.
När han åkte dit nu senast, i början av december, sa han det igen, Nu Jessi lilla, nu ska vi se om vi kan hitta nåt. Jaja. visst, kolla du om du vill, tänkte väl jag. Min far är väldigt impulsiv och vill väl och alla gott och säger saker innan han tänker, så man får ta det lite med en klackspark.
Men, denna gång verkar det faktiskt som han har lyckats gräva fram något. Det är inte hundra hundra säker, men mest troligt är det faktiskt att han, med lite hjälp av duktiga folk, hittat rätt.
Jag hämtade honom på flygplasten ikväll, och vi hann prata lite i bilen. Vissa saker måste säkerställas först, och det är många inblandade som måste godkänna och säkerställa saker.
Men det här får mig ju självklart att tänka på olika saker. Hur, varför? Tänk om.. Liknar jag någon? Skulle jag varit samma person om jag hade levt där? Vad har jag ärvt av mina föräldrar? Spelar genetiken någon roll? Är blod tjockare än vatten? Ja, ni vet, sånna grejer.
Men nej, jag tror inte blod är tjockare än vatten, eller rättare sagt så vet jag att det inte är så. Vem som helst skulle kunna vara din syster eller bror, mamma eller pappa, och om du har turen nog att ha en bra relation med dem blir det din familj.
Oj, nu lät jag väldigt negativ och sur, inte så menat. Det jag menar är att om man öppnar sitt hjärta och sinne finns det alltid plats för fler som kan få tillhöra din "familj".
